Förståelse av CEREBRAL PARESIS
Orsaker till ZEREBRALPARESIS
Infantil cerebral pares orsakas av Skador på vissa delar av hjärnan, som används för styrning av Rörelse, hållning och muskelspänning är ansvariga. Denna skada uppstår under graviditeten, under förlossningen eller strax efter födseln när hjärnan fortfarande utvecklas.
Möjliga orsaker är Utvecklingsstörningar i hjärnan eller Hjärnskada på grund av yttre påverkan. Dessa inkluderar bland annat Syrebrist, hjärnblödningar, infektioner (t.ex. röda hund under graviditeten eller hjärnhinneinflammation i spädbarnsåldern), För lågt blodsocker, svår neonatal gulsot (t.ex. inkompatibilitet med rhesusfaktorn) och skallskador i samband med födseln.
I många fall är Specifik orsak kan inte klart fastställas. Det är dock känt att För tidigt födda barn, särskilt barn med låg födelsevikt, drabbas betydligt oftare. Den ökande frekvensen av vissa former av cerebral pares beror bland annat på det faktum att Överlevnadsgrad för för tidigt födda barn har ökat betydligt under de senaste åren.
Infantil cerebral pares är en Permanent tillstånd och Vanligaste orsaken till fysiska funktionshinder i barndomen. Det rör sig om en av 400 levande födda barn. Det finns också Sällsynta ärftliga sjukdomar, som till utseendet liknar cerebral pares.
Symtom på CEREBRAL PARESIS
Huvudsakliga motoriska symtom
Rörelse- och hållningsstörningar
Kontrollen av rörelser och hållning är nedsatt. Graden av svårighetsgrad varierar från knappt märkbara avvikelser till de allvarligaste begränsningarna.
Spasticitet och muskelstelhet
Ökad muskelspänning kan leda till stelhet, begränsad rörlighet och smärta.
Förseningar i rörelsen
Utvecklingsförseningar när det gäller att sitta, krypa, stå eller gå. Spastiska former som hemiplegi eller diplegi uppträder ofta före två års ålder.
Begränsad finmotorik
Svårigheter med att använda händerna på rätt sätt, t.ex. när man greppar, äter eller skriver.
Icke-motoriserad De viktigaste symptomen
- Epileptiska anfall
- Tal- och språkstörningar
- Sväljsvårigheter och ökad salivutsöndring
- Synrubbningar (t.ex. skelning) och hörselrubbningar
- Kognitiva funktionsnedsättningar, från normalbegåvning till svåra begränsningar
- Inlärningssvårigheter, ofta i samband med motoriska eller visuella funktionsnedsättningar
- Nedsatt känsel och smärtupplevelse
- Inkontinens och sängvätning
- Psykologisk och social stress, särskilt utan tidigt stöd
BLOGG
Vanliga frågor och svar:
Går cerebral pares att bota?
Curability Cerebral pares är ett livslångt tillstånd som inte kan botas medicinskt, eftersom skadorna på hjärnan inte kan återställas. Riktade behandlingar som sjukgymnastik, arbetsterapi och talterapi kan dock märkbart förbättra rörligheten och koordinationen. Med rätt stöd kan livskvaliteten för de drabbade förbättras avsevärt - CP kanske inte kan botas, men det är mycket behandlingsbart.
Vilka är orsakerna till CP?
Cerebral pares orsakas av skador på den växande hjärnan, som kan uppstå före födseln, under födseln eller under de första levnadsmånaderna. Orsakerna kan vara syrebrist, infektioner eller blödningar i hjärnan som påverkar hjärnans normala utveckling. Alla dessa faktorer stör hjärnans utveckling och leder till de typiska permanenta rörelse- och koordinationsstörningar som kännetecknar cerebral pares.
Försämras CP under livets gång?
Hjärnskadan vid cerebral pares är icke-progressiv och förvärras inte med tiden. Ändå kan symtomen förändras eller förvärras utan riktad behandling, eftersom musklerna kan förkortas och dålig hållning kan öka. Kontinuerlig och långsiktig behandling är därför avgörande för att hålla symtomen stabila och bibehålla bästa möjliga rörelseförmåga.
Vilka symtom kan uppstå vid CP?
Symtomen på cerebral pares är mycket varierande och sträcker sig från lätt rörelseosäkerhet till uttalade motoriska funktionsnedsättningar. Ofta förekommer muskelstelhet, okontrollerade rörelser, koordinationsproblem eller posturala störningar. Eftersom inget fall är det andra likt är det särskilt viktigt med en individuell diagnos och behandling för varje drabbad person.
Hur påverkar CP det dagliga livet?
Regelbundna behandlingar bidrar till att bibehålla rörligheten, minska smärtan och främja självständighet. Terapimålen bestäms individuellt och baseras på de drabbades personliga förmågor och behov. Målet är att särskilt främja individuella styrkor, underlätta vardagen och möjliggöra största möjliga deltagande i det sociala livet.